Efter en cocktail med droger och en hel dag på sjukhuset är vi hemma igen och NJUTER! Ja vår dag började kl.06 när jag blev tvungen att väcka en sovande prins. Ja han skulle hinna äta en rejäl frukost innan kl.06 egentligen (men de fick bli en aning senare...) Mamma stekte bacon och kokade ägg åt gossen så att han skulle hållas mätt fram till kl.13 då han skulle sövas ner...
Iväg til sjukhuset packade vi iväg oss redan kl.09 så att Evert skulle hinna sova i vagnen innan kl.11 då vi egentligen skulle vara på avdelningen. Visste nämligen att om han inte sover på förmiddagen så kommer han att vara super gnällig bara för att han är trött. Normalt så sover han kl.12 och då skulle de ju vara fullt ös med förberedelser inför undersökningen så ja...bäst att han skulle sova innan.
På avdelningen innan ca. kl.10.30 eftersom Evert vaknade och de var så kallt ute att jag inte ville frysa. Vi togs emot av en svenskspråkig sjuksköterska (bonus) och stämmningen var varm och välkomnande. Evert han stortrivdes, lekte i lekrummet och var nöjd!
Som första förberedande åtgärd fick Evert Emla salva på handryggarna (bedövande salva) och de var spännande:) Sen var de dags att lägga kanyl, 2 försök på handryggarna med 0 resultat, lite surt och sen blev de att sticka i handleden utan bedövning, ja de var inte de bästa Evert hade varit med om...han lät nog personalen höra de!!! Kändes usligt för mig att se när han hade ont!
Kl.12.30 blev Evert väldigt trött och ingenting kändes kul nå mera...trött kille! La honom i vagnen och han somna på 2 röda sekunder. Ja de va ju praktiskt att föra en sovande kille ner till magnetundersökningen:) Tja inte så mysigt att väcka upp honom...han var stackarn helt durrig och arg förstås! Nere vid anestesin fick jag hålla Evert i famnen när de drogade honom inför undersökningen. De var de tuffaste...att se när de sprutar drog efter drog in i hans ven...kändes hemskt, ville ju inte att de där arma medlen skulle komma in i hans orörda kropp och sen efter bara några sekunder så slaknar hela killen i min famn som död var han, huu inget kul för en mamma. Sen fick jag bara lämna honom och de kändes illa. Försökte dock trösta mig med att han inte skulle opereras utan de var ju bara lite fotografier som skulle tas, tack och lov för de!!! Hoppas att man aldrig behöver vinka av sitt barn till någon operation...
Efter exakt 2h så var de dags för honom att vakna. Han var durrig och lite borta, men så söt när han vakna. Han kände genast igen mig (varför skulle han inte hehe...) och vill komma upp i famnen, mysighetsfaktor 1000:)
Enligt rekommendationerna så skulle Evert först dricka vatten (för att kolla om han börjar må illa efter anestesin), men vattenglaset slängde han iväg! Mjölk skulle han ha och de valde jag att ge honom för tänkte helt logiskt att nog säger han till om han inte vill ha de. Han drack hela flaskan! Sen skulle man vänta med att ge mat till honom (2h efter), men han va ju hungrig...sjukhusets korvsoppa visa han väldigt tydligt att han inte ville ha men ekoknakisar, skinka och krutonger de passa herren! De mest galna var att Evert hade torr blöja kl.16 på eftermiddagen, notera alltså att de var samma blöja som jag satt på honom på morgon kl06! Ja men då fick han alltså gå på pottan och tada, där kissa han väldigt exemplariskt!!! Lite kusligt nog att han inte hade kissat på hela dagen, men inte hade han ätit och druckit heller så de förklarar väl saken!
Kl.17 tyckte jag att vi sett tillräckligt av sjukhuset så då fick vi gå på eget ansvar...skönt!
